Jag är en sådan person som inte kan såra andra. Jag är en sådan person som mår sjukt dåligt över att se andra människor må dåligt. Att veta att en annan är hemma och mår dåligt, på grund av mig. Sånt klarar jag inte av. Jag vet inte om jag kommer klara att fortsätta, inte om det innebär att jag orsakar en annan smärta. Varför skapar vi inte någonslags balans ? Varför skulle det vara viktigare att jag är lycklig , när hon gråter ? Varför ska just jag framträda och inte hon ?
Varför känns allt så jävla fel, när allting borde kännas så rätt ?