Jag har aldirg riktigt fattat innebörden av den meningen förut. Nu är det som om den meningen kommer upp i huvudet varje gång jag tänker. Jag vill vara behövd, jag vill räknas. Jag är så rädd för att förlora vänner . Enda sen jag var liten, har jag hatat förändringar. Jag var den i familjen som höll hårdast på traditonerna, fast jag var minst. Jag förbjöd mor och far att fira jul i Västindien , för jag ville ha det som vanligt hemma . Man liksom, hallå? Därför är jag så sjukt rädd att vardagen rubbas av att jag förlorar en vän. Särsklit en vän som har hjälpt mig igenom så mycket. En vän som har vart en av de som känt mig bäst sen vi gick i förskolan. Jag skulle göra vadsomhelst för att behålla henne resten av livet.